Sushi, och torsdagens matlåda

Så var prao-veckan gjord, och jag saknar redan mitt jobb ! Tänk vad mycket roligare praktiskt arbete kan vara jämfört med skolans tragglande. Det är så att jag nästan blir avundsjuk på alla vuxna som får jobba jämt.
Den sista matlådan fick i brist på tid och ingredienser bli couscous-sushi, och den blev faktiskt riktigt bra. Aningens svårdoppad i sojan dock, eftersom couscous faller sönder lättare än vanligt sushiris. Hur som helst. Recept.


Sushi (2 maki-rullar och några stycken nigiri)

250 g ris, sushistyle eller grötris
400 ml vatten
2,5 msk risvinäger, eller annan vinäger om man inte har det
<1 msk salt
<1,5 msk socker

Börja med att skölja riset. Flera gånger. Lägg det i en kastrull och spruta på vatten från kranen i en kraftig stråle, så att riset "wooshar", dansar och roterar i kastrullen. Rör runt med händerna för att skrubba bort stärkelse ur riset och häll av vattnet. I början kommer det att vara grumligt och skummigt, men efter många tvättar blir vattnet transperent. Det är det vi är ute efter.
Låt riset ligga i nytt vatten och svälla 20 minuter. Häll bort vattnet och mät upp 400 ml nytt. Koka upp, sänk till ettan och lägg mynt under kastrullen. låt puttra under lock 10-20 minuter tills allt vatten absorberats. Ställ av plattan och låt stå 10 minuter till.
Medan det står och mojsar kan du förbereda vinägern. Blanda vinäger, salt och socker i en liten kastrull och värm på svag värme tills salt och socker löst sig. Det som eventuellt inte gör det hälls bort.
Lägg riset på en bricka och sprid ut det i ett jämnt lager över ytan. Häll över vinägern och vänd ner den i riset, varsamt så att det inte blir grötigt. Svalna. Allra helst fortsätter du att vända riset med en träslev samtidigt som du fläktar det med en solfjäder/ en tidning. Då får du riset ultimat fluffigt och glansigt.

grillad röd paprika*
gurka
morot
avokado
caviart, tångkaviar (OBS! Den röda innehåller karmin)
rucola
groddar
marinerad tofu
noriark
wasabi

Skär alla grönsaker i ca 0.5 centimeter tjocka stavar.
Bred ut sushiris i ett jämnt lager (ca 1 cm) på noriarkets matta sida. Spara några centimeter av noriarket otäckta, då kanterna behövs för att tillsluta makin. Pressa ner riset till ungefär halva volymen.  I en sträng mitt på riset lägger du nu på den fyllning du vill ha. Kanske vill du ha extra allt, kanske bara gurka. Gott blir det hur som. Sedan rullar du efter bästa förmåga ihop makin, och tillsluter den med de sparade arkändarna som fuktats med vatten. Det fungerar nästan som klister. Skär upp och servera medan norin fortfarande är krispig.

Coucous-sushi

Följ receptet ovan, men byt ut riset mot 300 g couscous. Minska mängden vatten till 300 ml.

*Dela paprikan på hälften och avlägsna fröhuset. lägg halvorna med snittytan nedåt i en ugnsform och grilla i 225 graders ugn. Skalet ska nästan bli helsvart, så låt dem vara inne 20-30 minuter. Låt svalna och dra sedan bort skalet.

Onsdagens matlåda


Prao dag två visade sig bli lika bra som Prao dag ett, och jag ser nu fram emot Prao dag tre. Dessa små ska få göra mig sällskap vid lunchen. Jag lekte med mig pastamaskin igår kväll, och hittade som av en händelse en ensam rödbeta i kylskåpet. "Den måste ju någon vänlig själ förbarma sig över," tänkte jag och tittade på den stackars roten, och hips vips var det puré och rosa pasta av den. Jag hade inte försökt mig på att göra egen pasta sedan jag blev vegan, och var lite osäker på om man skulle få till en lika smidig deg utan ägg. Resultatet blev över förväntan! Lätt att arbeta med, god och smakrik att äta. Det där med ägg, det är nog bara något påhitt. Jag har minsann hört att den traditionellt gjorda italienska pastan bestod enbart av mjöl och vatten. Så det så!

Pasta utan ägg (1 stor/ 2 normala portioner)

100 g durumvetemjöl eller, om du inte har det, vetemjöl special
(1  rödbeta, skalad och puréad)
vatten
salt

Gör en vulkan av mjöl direkt på bordet och häll (rödbetspurén och) vatten i kratern. Börja med lite vatten och ta mer om degen är för torr. Gör den inte för klistrig! Degen ska vara hård, och inte fastna mot händerna eller bordet när du arbetar den.
När du åstadkommit önskad konsistens knådar du degen ganska ordentligt i kanske 10 minuter, tills du känner att gluten utvecklats i degen. Då är degen nästan glansig på ytan, tål att dras i utan att gå av och har fått något av en studsig karaktär. Klä in din pastaboll i plastfolie och låt den vila i kylskåp en halvtimme, eller närhelst du känner för lite färsk pasta.
Utkavling! Det roligaste, tycker jag, åtminstone sedan jag fyndade min pastamaskin på loppis för 35 riksdaler. Men har man ingen pastamaskin är ju inte det pastavärldens undergång. Inte sjuttsingen hade de italienska farmödrarna några pastamaskiner i sina kök inte. Nä, starka armar och en ordentlig kavel var de redskap man hade att tillgå. Kavla då ut så tunt det bara går, tills man kan se bordet genom degen. Mjöla degen om den vill fastna mot bordet, för det är inte roligt när man har kavlat och kavlat, och sedan måste börja om bara för att degen fastnat och inte vill flyttas på.
Används pastamaskin plattar man först ut degen med händerna så att den går att köra igenom på största inställningen. Mjöla pastaarket om det vill fastna i maskinen. Minska ner en inställning och kör igenom igen. Antingen gör man bara så, att man arbetar sig nedåt steg för steg tills man har den tjocklek på pastan man vill ha. MEN, vill man ha bästa möjliga resultat vinner man på att för varje gång man kört igenom degen på en inställning viker den dubbel, hoppar tillbaka ett hack och kavlar ut den igen. Du ska se att du får en betydligt slätare yta och smidigare deg.
Vänta inte så länge mellan utkavling och formning, då pasta torkar snabbare än man kan tro. Skulle det ändå dröja kan man lägga den under en fuktig kökshandduk. På så vis kan man förlänga tiden där emellan.
Antingen använder du - om du har vill säga - pastamaskinens valsar för att skära till tagliatelle. Vill du ha ett mer rustikt resultat rullar du ihop ett degark till en rulle och skär den på bredden i den tjocklek du vill att pastan ska ha. Rulla ut banden, och vips har du finfin färsk pasta redo att kokas! Naturligtvis kan man göra alla möjliga sorters pasta. Farfalle, ravioli, fettucine, tortellini. Välj och vraka! Det roliga tar aldrig slut.
Koka pastan al dente. Någon exakt tid är svår att säga, eftersom det beror på både form, tjocklek och färskhet. Håll dig i närheten, provsmaka och känn efter. Överkokt pasta är ingen hit.

Nördig tofu (från PPK)
Eller Jerk tofu, om man nu ska vara petnoga. Jerk är en särskild sorts Jamaicans kryddblandning som används i marinaden nedan.

450 g fasttofu

Vira in tofun i en kökshandduk och lägg den i press under något  tungt (t. ex en tjock bok eller en stekpanna) i en halvtimme. Vänd på tofun och pressa en halvtimme till.

1/2 stor silverlök, grovhackad
4 vitlöksklyftor
juice från två limefrukter
skalet från en lime
2 msk sojasås
2 msk olivolja
3 msk lönnsirap
1 msk torkad timjan
2 tsk kryddpeppar
1/2 tsk kajennpeppar
1 tsk muskot
1/2 tsk kanel
1 jalapeno, urkärnad och hackad

Blanda alla ingredienser i en skål och mixa till en puré. (Tips! Smaka inte på marinaden, och slicka för guds skull inte på fingrarna som hanterat jalapenon. Då kommer du att ha brinnande läppar och eldhet mun i ett bra tag framöver) Skär tofun i avlånga trianglar och låt marinera i minst en timme. Vänd dem någon gång under tiden. Stek i olivolja på medelvärme ca 8 minuter på varje sida.

Russinkräm

Löjligt enkelt och gott tillbehör, som passar särskilt bra till tofun för att balansera smakerna.

Önskad mängd russin
Ev. en skvätt mjölk
Salt

Lägg russinen i kokhett vatten och låt dem bli mjuka. Mixa tillsammans med en skvätt mjölk till en kräm och smaka av med salt. Färgen kanske inte är den mest aptitretande man sett, men gillar man russin är det strålande gott. Gör man däremot inte det, kan man naturligtvis byta ut russinen mot någon annan sorts torkad frukt. Det funkar med de flesta, skulle jag tro.

Tisdagens matlåda

Dagen har precis börjat och jag inleder den med en auberginegratäng från igår kväll. Den ska få tjänstgöra som matlåda idag, om inte lunchsoppan på praon är vegansk. Då äter jag den istället. Soppa med färskbakat surdegsbröd, bönsallad och espresso. P-p-p-perfekt.

Jamie Olivers aubergine parmigiana


3 portioner
1,5 (två små) auberginer
0.5 kg färska tomater, eller 1 x400 g burk konserverade hela
0.5 tsk oregano
1 liten vitlöksklyfta
1 liten gul lök
havssalt
svartpeppar
vinäger
1 liten näve basilika (en halv kruka)
1 näve torra brödsmulor
2 nävar parmezano (vegansk parmesanost i pulverform)
lite färsk oregano
olja

1. Sätt ugnen på 225 grader. Skär auberginerna i centimeter-tjocka skivor, lägg dem på en plåt med bakplåtspapper och salta dem lätt. Låt stå 10-20 minuter och torka av vattnet som trängt upp ur fruktköttet. Pensla med lite olivolja och hiva in dem högt upp i ugnen som slagits över till grilleffekt. Grilla 10 minuter, vänd, och grilla 8-10 min till. De bör ha blivit fint gyllene på ytan, segt knapriga i kanten och härligt krämiga inuti.
2. Används hela tomater pickas var och en några gånger i skalet. Släpp ner i en kastrull kokande vatten ca 40 sekunder, förflytta dem sedan till en bunke kallt vatten (förslagsvis med en spaghettislev) och låt dem ligga där ungefär en halv minut. Dra bort skalet. Kläm försikigt ur kärnorna och hacka fruktköttet grovt. Används konserverade kan du skippa hela steg 2.
3. Fräs lök, vitlök och oregano i en kastrull ca 10 minuter, tills den gula löken blivit svagt genomskinlig, karamelliserad och söt, och vitlöken fått aningens färg i kanterna. Tillsätt tomaterna, rör runt ordentligt och låt sjuda under lock 15 min.
4. Smaka av såsen med salt, peppar och vinäger. Rör ner basilikan.
5. Bred ut ett lager tomatsås i botten på en ugnsfast form (min var ca 15 cm i diameter). Strö över lite parmezano och lägg på ett lager aubergine. Upprepa varvningen tills ingredienserna tar slut. Avsluta med ett lager tomatsås, ordentligt med parmezano och till sist brödsmulorna som kastats runt med lite olivolja och oregano.
6. Grädda i 190 graders ugn 20-30 minuter. Det ska bubbla livligt och brödsmulorna ska få sig lite färg, sedan är det klart.


Måndagens matlåda

Kryddiga italienska korvar med rotmos
Prao, dag numero ett. Summering:

Död från naveln och nedåt.
Somna-stående-tendenser.
Skavsår på hälen.
Brännsår på finger x2.
Ont i magen.
Ont i halsen.

En riktigt bra dag alltså!

I matlådeformat

Spicy Pintokorvar (ursprungligen från PostPunk Kitchen)

 

4 stora korvar

1,2 dl pintobönor (jag anväde kidneybönor), sköljda och avrunna

2,4 dl kall grönsaksbuljong. Använd inte varm, som en viss person gjorde (Underförstått = jag). Det aktiverar glutenet och degen blir ett rent helsicke att arbeta med)

1 msk olivolja

2 msk sojasås

2 vitlöksklyftor, riven

3 dl glutenmjöl

0.6 dl bjäst

1 1/2 tsk fänkålsfrö, krossade

1 tsk röda chiliflagor

1 tsk paprikapulver

1 tsk torkad oregano

Flera nypor mald svartpeppar

 

Gör i ordning din ångkokare och fyra blad aluminiumfolie, stora nog att viras runt dina blivande korvar. Mosa bönorna i en bunke tills inga hela bönor finns kvar. Häll i resten av ingredienserna i den ordning de står i och blanda ihop till en deg. En gaffel funkar bra att blanda med. Dela degen i 4 lika delar, lägg ut var och en på foliebitarna och forma ca 13 cm långa stockar. Vira in i aluminiumet, ungefär som en smällkaramell, och vrid igen ändarna. Oroa dig inte så mycket över formen; de kommer att fixa sig själva under ångkokningen. Placera i din ångkokare och låt dem ligga där och gosa ca 40 minuter. Det är allt! Ät direkt, eller kyl tills vidare.

(Note: Nästa gång ska jag nog minska på glutenmjölet, fänkålen och bjästen, men öka på sojasåsen och bönorna. Då tror jag att det kan bli ett riktigt dunder-recept!)

 

Rotmos

 

två portioner

0.5 kg kålrot

1 palsternacka

2 potatisar

en skvätt sojamjölk

salt

peppar

 

Skär rotfrukterna i bitar och koka upp vatten. Kålroten tar längst tid att koka, så lägg i den först. När den börjar bli sådär halvmjuk häller du i potatisen, och när den är halvt genomkokt tillsätts palsternackan. Har du tur är rötterna färdigkokta samtidigt, men det är ju inte hela världen om något blir lite överkokt. Det ska ju ändå bli mos av alltihop sedan. Stöt rotfrukterna med en potatisstöt, eller vispa med elvisp. Sojamjölk tillsätts till önskad konsistens, kryddor efter behag.


Sojabönor



Ett litet tips såhär i förbifarten när man gjort ett storkok bönor.
Bor man själv, är ensam vegan i huset eller på annat vis står som singularis, handlar det ofta om att göra mat för en. Då kan det lätt bli så att man avhåller sig från att öppna hela stora konservburken bönor bara för att man tänker "Men jag ska ju bara använda femtio gram." No more! För det första, slopa konservburkarna. Konserver är inte vidare ekologiskt, och den slemmiga lag som bönorna simmar i känns inte särskilt aptitretande. För det andra, blir allting så mycket bättre med att koka torkade bönor själv. Smaken, inbillar jag mig iallafall, förbättras och när man liks kokar kan man göra det ordentligt. Då har man bönor för en lång tid framöver i frysen. Vad gällande portionsstorlekarna går det att lösa så enkelt som på bilden ovan. Då kan man själv välja hur stora förpackningarna ska vara beroende på hur mycket man normalt brukar använda vid ett matlagningstillfälle. Smidigt och enkelt. För det tredje, blir transport av torkade bönor mer miljövänlig än transport av kokta, eftersom torkade tar mindre plats. När jag kokade sojabönor av 400 gram torrvikt, slutade jag upp med 900-1000 g. De tar alltså mer än dubbelt så stor plats kokta, och mer än dubbelt så många lastbilar måste transportera bönorna. Mer än dubbelt så stora utsläpp i vår redan sargade natur.
Och allt det här med att koka själv ska vara besvärligt är verkligen en överdriftt. Visst tar det mer tid än att gå till närbutiken och köpa färdigkokta, men tillagningen i praktisk tid ligger på max tio minuter.  Resten sköter sig självt.

Middagsmat.



För ovanlighetens skull kände jag och min syster oss sugna på palt (notera ironin i detta), så vi värmde några stycken som fanns kvar sedan tidigare i frysen. Vår mindre entusiastiska och köttätande fader stekte jag prinskorv och potatis till. Efter middagen gick jag och S på promenad. En härlig en, på ödsliga byavägar bland gigantiska snödrivor. När vi kom hem lagade jag mat åt vår arbetande vegetarianmoder; sojabiffar med ugnsbakad potatis och vitlökssås. Allt blev visst jättegott, om än biffarna var lite väl kompakta. Jag ska nog skippa vetemjölet i receptet nästa gång.

RSS 2.0