Min ögonsten.

Nej, nu syftar jag inte på bakstenen, även om det är min allra käraste ögonsten.Vad jag hade i åtanke var denunderbara boken jag köpte igår. På kampanjpris! Så det så.


Jamie Jamie Jamie. Större eldsjäl får man leta efter. Jag har innehaft boken i mindre än ett dygn och har redan lusläst halva. Lite konstigt kan man ju tycka, med tanke på att jag är vegan och en övervägande del av hans recept innehåller kött eller andra animaliska produkter. Men sådana petitesser för man ha överseende med. Alla recept går att veganisera på något vänster, och så även dessa. Utmaningen och spänningen blir bara så mycket större när man får tänka lite själv, och Jamie om någon har en avslappnad inställning till matlagning. Det är nävar hit och klunkar dit, några stycken av den och så mycket du vill av det. Att byta ut en lammbog mot tofu känns därför helt stilenligt med boken.
Igår kväll lagade jag till risotto med grillad svamp, och den blev jättegod! Jag har inte så positiva minnen av risotto, så jag blev glatt överraskad när jag överöstes av en smärre smaksensation i munnen. Svampen hade en central roll i det hela, som man kan förstå av rättens namn, men den balanserade fint mot citronen som tog bort den tyngande känsla svamp kan tillföra. Jag hade lite problem med att steka svampen dock, och det kändes som om jag bara torkade ut den på utsidan och behöll insidan rå. Nästa gång ska jag nog sänka värmen på plattan och lägga ett lock över, så att svampen får ångas och svettas i sin egen vätska.

Basilikan står ståndaktigt på fönsterbrädan

Våra plantor har kämpat på bra under våren, så nu har vi egenodlad basilika att hacka ned i matlagningen. Lyxen att kunna plocka färska blad i hemmet är enorm, och jag blir alldeles till mig varje gång jag gör det. Persiljan tar lite mer tid på sig, men den har tillsammans med bönorna börjat tillbringa dagarna utomhus för att härdas innan de planteras ut på heltid. Paprikan såg jag nu i helgen hade fått sina första knoppar liksom chilin, och mitt experiment med att så äppelkärnor visade sig lyckat. Fyra kärnor från ett butiksköpt Pink Lady fick hoppa ned i en origamivikt papperskruka, och än så länge sticker det upp två skott ur jorden! Extas.



Levain

Igår morse kände jag att vildjästen var klar, så då silade jag av aprikoserna och satte in den i kylen. Där ska den nu få bo ett tag framöver, och i gengäld för login låter vildjästen mig snylta av den lite då och då. Så det gjorde jag. Matade den bärnstensfärgade bebin på 20 gram med lite mjöl och lite vatten. Lät den sova på ett ställe som är lagom varmt för de små liven. Allt för att den skulle ha det bra.
Och de växer ju så snabbt! I morse var bebin nästan dubbelt så stor och hade under natten utvecklat ett härligt bubblande interiör. Jag bubblar också lite när jag ser den, men inte på grund av jästorganismer utan snarare stolthet. Min allra första levain! Jag kallar honom Karl.

Karl, en dag gammal

Karl börjar bli hungrig nu, så jag ska snart gå och mata honom igen. Han har en väldig aptit. För att han inte ska känna sig så ensam i barnkammarn har jag satt igång en vetesur också. Den är lite av en hybrid fortfarande, för jag matar den med lite rågmjöl tillsammans med vetet för att ge den extra näring. Men snart ska det bli en fullblodssurdeg, bara den lyckas vinna min tillit. Jag har fått för mig att surdegar på vete har en tendens att vara bråkigare än dem på råg, men det återstår väl att se.

Update: Baksten


Jag har nu världens finaste baksten hemma hos mig. Den har inte flyttat in i ugnen än, eftersom den ockuperas av två limpor pumpernickel, men snart ska den få göra sig hemmastadd. I finaste granit är den; svart och grå med rostiga flammor av rött. Ovansidan är så blankpolerad att man kan spegla sig i den. Och tung som en ettåring, det är den dessutom, för den väger nästan 11 kilo. Jag gillar't!

Jag och min syster komponerade även en liten sång till bakstenen, som bör sjungas i rytm à la Pelle Plutt:

Pelle plint, plint, plint
Slog en slint, slint, slint
Tappa sten, sten sten
Föll på ben, ben, ben
In i kammarn efter hammarn
Spika fast sitt ben igen!


Med en viss ton av alkohol.


Japp. Den tar sig, min lilla vildjäst. Nu stiger det upp små bubblor från aprikoserna, och det finns en viss ton av alkohol när man sticker ner näsan i burken. Det gjorde susen att ställa den i varmt solskensfönster igår, tidigare tror jag att det har varit aningens kallt. Jag klädde burken med en yllesocka för att förebygga onödig avdunstning av vätska, men jag vet inte om det funkade. Det såg gulligt ut iallafall.
Men riktigt klar är vildjästen inte än. Jag avvaktar ett litet tag till. Och i väntan på solens återkomst får den gott nöja sig med lite värme från spisen.




Baksten.

Det var en ren slump faktiskt. Mamma såg en annons i tidningen från det lokala gravstenshuggeriet, och jag tänkte att man alltid kunde skriva och fråga. Kanske, kanske kunde det gå. Så jag skickade iväg ett mail i morse och tänkte inte så mycket mer på saken.
Det visade sig att jag skulle få ett snabbt svar. Som följd ligger det nu en beställning i utkorgen på en 3 cm tjock baksten i granit. Trettio gånger fyrtio centimeter stor. Perfekt! Vad som tidigare varit min uppgivna "ja-den-som-ändå-hade-en-baksten"-suck håller på att bli verklighet, och jag dansar lyckligt i vårsolen som kommit på snabbvisit till vår ö. Men bara i smyg, då ingen ser. Taktkänsla har aldrig riktigt varit min starka sida.

Fortsatta dokumentationer om bakstenen kommer inom kort.

Vildjäst

Igår kväll fick jag något av ett tristess-ryck, så jag gick ut och plockade fram fotbollen för första gången på året. När jag av ovana blivit för trött i lårmusklerna greppade jag istället cykelstyret och trampade runt en sväng i vår lugna by. Fåglarna kvittrade som galningar, och särskilt trevligt blev det när koltrastens vackra melodi kom svepande från skogen. Det får mig att tänka på ljumma sommarkvällar. Väl hemma igen hade jag fortfarande lite rastlöshet kvar, och det resulterade i vad vi skådar nedan. Min allra första vildjäst-to-be! 


Första dagen

Än så länge har det inte hänt så mycket däri, men jag väntar spänt på alkoholdoften, bubblandet, skummandet och pysandet.

     Jag blandade vildjästen så här:
ca 120 g ekologiska aprikoser
250 g ljummet vatten (40 grader ungefär)
50 g sirap
25 g råsocker

Det är så trevligt med mystiska burkar som återfinns lite varstans i huset. På räcket i värme från luftvärmepumpen står den här nykomlingen och gonar sig. I kylen står min trogna rågsurdeg. Ovanpå kylskåpet står en blandning av 1,5 msk Alpro naturell soygurt och 0.5 liter sojamjölk som förhoppningsvis ska ta ihop till en god yoghurt inom en snar framtid. Bredvid espressomaskinen står den största glasburken av dem alla, men den befattar jag mig inte alls med. Det är mammas kefirvatten. Man blandar kefirsvampar med vatten, torkad frukt, en citronskiva och lite socker, låter det stå några dagar, silar den och dricker. De säger att den smakar som en blandning mellan enbärs- och svagdricka, men själv tycker jag att den smakar mest äckligt. 


Rooibos

Jag säger aldrig Rooibos-te. Jag dricker rött te, om någon nu frågar. Men det är ju egentligen synd, för Rooibos ligger ju så mycket finare i munnen. Rooibos. En mjuk, bubblande mitt med många o:n som omgärdas av en robust början och slut. Rooibos. ROOIBOS.























Jag dricker rött te i mängder. Kopiösa mängder. Just nu, när jag arbetar på en affisch som ska göras i skolan, blir det särskilt mycket. Men det gör inget. Rött te ska visst lindra besvär som allergier, asta, kolik, eksem och hösnuva. Dessutom innehåller det inte tein som vanligt te gör, och man kan därför dricka rooibos vilken tid på dygnet som helst utan att oroa sig för sömnsvårigheter.

Kryddträdgård på fönsterbrädan


Det är fortfarande på tok för kallt ute för nygroddade plantor,åtminstone i norr,  men det är inget hinder för att anlägga en egen liten kryddträdgård. För bara några dagar sedan började livsglada och nyfikna små skott dyka upp i krukorna hemma hos oss, och även om de fortfarande är väldigt späda ser framtiden ljus ut, för det fullkomligen sprudlar av grön aktivitet inuti vårt växthus av fönsterbrädestorlek. Man kan nästan se hur de växer.
Nu gäller det bara att kommma ihåg vattningen, och att prata med dem lite då och då. Sånt tycker jag om. Att prata med en växt är nog den bästa psykolog man någonsin kommer att få.

Gogreen i nytt fodral.




Ja, då får vi tacka det ljushuvud på gogreen som tog sitt förnuft till fånga och bytte förpackning på mjölkerna.
Tidigare har man knappt kunnat skaka de förbaskade paketen utan att sprutmåla hela köket, men nu är de veka trycklocken utbytta mot skruvkorkar. Mängden är också ändrad, från 0.75 till 1 liter, och det är också bra tycker jag. Förut tenderade den ta slut så fort.
Hörnet pryds av den oskyldiga fliken "Nu ännu godare smak!", precis som jag hade fasat för. Det enda som verkar lite lurt är i mjölken smaksatt med vanilj, där guarkärnmjölet fallit bort från stabiliseringsmedellistan, och gellangummit (E418) intagit dess plats. Vad jag förstår efter att ha slagit på Google är det en form av polysackarider (en grupp sockerarter som är svårlösliga i vatten och saknar smak) som tillverkas/utvinns av mikroorganismen Pseudomonas elodea. Den används som förtjockare, stabiliserare och emulgerare.
Guarkärnmjölet har sitt ursprung i guarplantans frön, som mals ned och genomgår en del stadier för att så småningom bli den slutliga produkten. En liten parentes sådär, bara.

Frostigt.


Det har snöat mycket här de senaste dagarna. Det gick knappt att få upp dörren till skolan i går, då den blockerades av ett så tjockt lager snö. Jag lyckades dock öppna den tillräckligt för att ta mig genom springan. Fantastiskt.

Qu'est-ce que c'est?


Det här, mina vänner, är Hwa Mu. En kinesisk frukt, här i torkad upplaga, som ska vara bra för matsmältningen. Ätes 15-20 g per dag som den är och kan inhandlas här.

Lite off topic kanske, men den fungerar faktiskt.

Raspeballer.


Är det inte ett förtjusande namn, så säg? Raspeballer. Fast jag föredrar nog palt ändå.
Trots det var man var ju tvungen att testa det här omsusade norska paltmjölet, så det inhandlades på min begäran och tillagades.
Resultatet blev... bättre än väntat faktiskt. Självklart når det inte upp till de höjder mammas hemlagade gör, men om man jämför med annan köpespalt, är raspeballerna helt klart en av de bättre. Den timme de tar att koka, till skillnad från den frysta och färdigkoktas knappa tjugu minuter, är helt klart värt den extra mödan. Man slipper alla konstiga tillsatser, då pulvret bara innehåller naturliga ingredienser, som mjöl, gryn, potatisflingor och salt. Här finns inget E621 på långa vägar, som vi däremot upptäckt i Toppcharks handrullade palt. Varning.


Alltså. Hyfsad konsistens, men fortfarande lite kletig. God smak, men nästa gång ska vi nog tillsätta lite extra salt i degen, då den var snäppet på menlös. Inga konstiga tillsatser som sagt, och det känns naturligare att äta än den styckförpackade palt som finns att köpa i frysdiskarna. Klart slut.

Grattis på födelsedagen. Tack.



Se här vilken skönhet som letat sig in i vårt hem! Den är så blank att jag fortfarande trär över en plastpåse när jag ska väga något, av rädsla att spilla deg på den. Soehnle. Med tare-funktion. Det är annat det, än den analoga våg jag använde innan, som inhandlades på loppis för en guldpeng, med precision på 10 gram och kapacitet 500 g. Inget ont sagt om den nu, för den har verkligen tjänat mig bra. Över förväntningarna faktiskt. Men den här, med en kapacitet upp till 5 kilo och precision på 1 gram. Ett gram.

Så, ja, den är min bästa kompis för tillfället.

Söndag.


Utanför faller snön i drevor, det är minus tolv grader och blåser från norr. Jag blir som varm i hela mig när jag tänker på det.
Det norska surdegsbrödet blev jättegott. Kanske rentav det godaste jag bakat.  Mer om detta kommer i ett senare inlägg, för just nu har jag verkligen inte tid. Egentligen borde jag vara duschad, påklädd och flitigt studerande vid det här laget, men eftersom jag är så förtvivlat duktig att komma på sidospår sitter jag här. I pyjamas, med skitigt hår och skriver om oväsentligheter.



Just nu...

...har jag ett Norskt surdegsbröd på jäsning, pluggar jag på om könssjukdomar inför No-provet på måndag, negligerar allt som har med (aaaah) melodifestivalen att göra och uttrycker då och då min ilska över beslutet om att förnya kärnkraften i Sverige.

Så, bli politiskt aktiv för en dag och protestera!



Och, kom jag på, världens enklaste recept till dig som ännu inte blivit frälst i smoothies:

1 dl sojamjölk
1 dl hallon eller andra bär
1 liten kravmärkt banan

Mixa (jag vet inte om det är av lathet, men jag tycker om då smoothien inte är helt slät, så att man stöter på hela bitar av banan lite då och då) och servera. En variation är att använda sig av sojamjölk vanilj och tillsätta någon matsked outspädd tranbärsjuice. Vaniljens sötma väger upp bärens syra, och man for en god vitaminkick på morgonen.
 

Varför vegan?

Jag behöver knappt svara. Hela köttindustrin är rentutsagt äcklande, motbjudande och fullständigt, fullständigt förjävlig.

Vegansk matpyramid


Se vilken färgglad matpyramid jag hittade! Jag har sett olika sorter av den veganska varianten. Somliga har sädesprodukterna som bas, andra - som den här - har frukt och grönsaker. Vad som stämmer och är bäst vet jag inte, men den här passar mig bäst i allafall. Notera att solen i bilden inte bara är där estetiskt sett, utan också representerar intaget av D-vitamin, som vi finurligt nog kan omvandla solljuset till. 15-30 minuter per dag ska visst räcka för att få en effektiv bildning av vitaminen.

Ekolådan

Nu tänkte jag bara tipsa om en grej som jag tycker är förjäkligt fiffigt. http://ekoladan.se. Det är ett smart alternativ för den som inte har tid att flänga runt i butikerna på jakt efter bra, ekologiska, närproducerade varor. Istället beställer man över internet och får råvarorna hemlevererade, ända fram till dörren! Sedan kan man välja om man vill ha det i intervaller om en eller två veckor. Eller bara en gång.
Förutom kvaritetsgrönsaker och frukt (utbudet av sorter varierar beroende på säsong) kan man köpa allehanda bra saker. Nybakt bröd från saltå kvarn är ett exempel. Oljor, mjöler, bönor och vinägrar några andra. Hittills levererar de till städerna Stockholm, Göteborg, Umeå, Uppsala och på en del orter i Östergötland. Bor man inte i någon av de städerna finns alternativet att göra gruppleveranser, dvs att några hushåll går ihop med sina beställningar och kommer överens om en gemensam leveransadress.


RSS 2.0