Dinkelbröd
I morse klockan sju verkade fördegen vara fit for fight, så jag tillsatte resterande ingredienser och hälsade sömniga armmuskler godmorgon med en tjuguminuters-knådning. Vår familj innehar ingen köksmaskin, så det som knådas, det knådas för hand. Det gillar jag. Att baka utan att knåda vore som att vinna en fotbollsmatch när man själv bara suttit på bänken. Man har vinsten, men man kan inte riktigt känna att man gjort sig förtjänt den. Alltså: om man sliter för något känns det mycket bättre sedan. Och brödet smakar ännu lite bättre, bara för att man minns sina darrande armar och svetten som rann.
Receptet jag använde den här gången kommer från Jan Hedhs bok "Bröd", men jag minskade mjölmängden och tillsatte vatten, då degklumpen började kännas hård redan efter halva mängden vetemjöl. istället blev min deg snäppet på för lös, och limporna hade svårt att hålla både form och höjd i ugnen. Men enligt min filosofi är degen hellre för lös än fast, och har man tur kan det resultera i fina stora hål som gör bröden tämligen aptitretande att se på. Det här brödet hade inget vidare bra förutsättningar då dinkelmjöl oftast och mest producerar småporiga bröd. Den lösa degen skänkte dock luftig- och saftighet åt interiören, som balanserade fint mot den kraftiga skorpan. Om man äter brödet som det är kan man antyda brända och nästan bittra toner i smaken; det är karaktäristiskt för dinkelmjölet. Brer man däremot smör på blir upplevelsen annorlunda. Smakerna förenas på ett annat sätt, mildras men utan att förlora sin styrka. Motsägelsefullt? Naturligtvis.
Receptet jag använde den här gången kommer från Jan Hedhs bok "Bröd", men jag minskade mjölmängden och tillsatte vatten, då degklumpen började kännas hård redan efter halva mängden vetemjöl. istället blev min deg snäppet på för lös, och limporna hade svårt att hålla både form och höjd i ugnen. Men enligt min filosofi är degen hellre för lös än fast, och har man tur kan det resultera i fina stora hål som gör bröden tämligen aptitretande att se på. Det här brödet hade inget vidare bra förutsättningar då dinkelmjöl oftast och mest producerar småporiga bröd. Den lösa degen skänkte dock luftig- och saftighet åt interiören, som balanserade fint mot den kraftiga skorpan. Om man äter brödet som det är kan man antyda brända och nästan bittra toner i smaken; det är karaktäristiskt för dinkelmjölet. Brer man däremot smör på blir upplevelsen annorlunda. Smakerna förenas på ett annat sätt, mildras men utan att förlora sin styrka. Motsägelsefullt? Naturligtvis.
Fänkålsfrö, pomerans och anis.
Förra helgen bakade jag Gotlandslimpor ur Rosendals bröd och marmelad. När jag läst igenom receptet fann jag det ännu mer lämpligt då det innehåller både anis, pomeransskal och fänkålsfrö. Det är alla kryddor jag associerar med julen. Jag drog ner på sirapen och uteslöt sockret helt, så i slutändan blev det bara 50g sötning istället för receptets 350. Ändå blev brödet sött, fast då var det kryddorna som bidrog med det mesta. En behaglig sötma.
Tack vare ihopstötningen av degen bara halvtimmen innan insättning blir brödet härligt kompakt, utan att kännas degigt. Ett bröd "som smälter i munnen", för att citera min kära mor. Det har så pass mycket karaktär på egen hand att pålägg känns överflödigt, men en klick hummus ovanpå en tunn brödskiva funkar förträffligt.
Sedan glömde jag i skolstressen bort att mata min trogna surdeg. Den såg lite hängig ut där ett tag, och ville ogärna svälla i sin burk, men efter någon extra matning och lite tid verkar den ta sig på nytt. Tidigare har jag haft problem med att lyckas hålla surdegarna levande, och det är först den här, som startades i höstas nångång, som behållit livsgnistan.
Nu ligger det en pepparkaksdeg i källaren och mognar i sällskap med en bricka svalnande knäck. I köket ligger en fördeg på dinkel, surdeg, vatten och jäst på jäsning. I min mage ligger goda vegetariska färsbullar och skvalpar i sojamjölk. De må inte låta vidare tilltalande, men det var det. Ordentligt kryddade ska de vara, bullarna. Mycket peppar och en ordentlig skvätt soja, då blir det en hejdundrande smak. Perfekt att frysa in och plocka fram när man känner sig lat, eller helt enkelt när man är fruktansvärt sugen på kryddiga vegetariska färsbullar.
Kryddiga sojabullar
ca 300g sojafärs
2 dl finrivna morötter
1/2 riven lök
1 dl keso
(1 ägg)
salt
peppar
Blanda samman till en ganska kletig smet som formas snarare än rullas till bullar och läggs i långpanna. Pensla med kinesisk soja och grädda i ugn ca 10-15 min i 225 grader.
Ägget kan tillsättas för att smeten bättre ska ta ihop under gräddning, men kom då ihåg att anpassa de andra mängderna, annars blir smeten för lös.
Tack vare ihopstötningen av degen bara halvtimmen innan insättning blir brödet härligt kompakt, utan att kännas degigt. Ett bröd "som smälter i munnen", för att citera min kära mor. Det har så pass mycket karaktär på egen hand att pålägg känns överflödigt, men en klick hummus ovanpå en tunn brödskiva funkar förträffligt.
Sedan glömde jag i skolstressen bort att mata min trogna surdeg. Den såg lite hängig ut där ett tag, och ville ogärna svälla i sin burk, men efter någon extra matning och lite tid verkar den ta sig på nytt. Tidigare har jag haft problem med att lyckas hålla surdegarna levande, och det är först den här, som startades i höstas nångång, som behållit livsgnistan.
Nu ligger det en pepparkaksdeg i källaren och mognar i sällskap med en bricka svalnande knäck. I köket ligger en fördeg på dinkel, surdeg, vatten och jäst på jäsning. I min mage ligger goda vegetariska färsbullar och skvalpar i sojamjölk. De må inte låta vidare tilltalande, men det var det. Ordentligt kryddade ska de vara, bullarna. Mycket peppar och en ordentlig skvätt soja, då blir det en hejdundrande smak. Perfekt att frysa in och plocka fram när man känner sig lat, eller helt enkelt när man är fruktansvärt sugen på kryddiga vegetariska färsbullar.
Kryddiga sojabullar
ca 300g sojafärs
2 dl finrivna morötter
1/2 riven lök
1 dl keso
(1 ägg)
salt
peppar
Blanda samman till en ganska kletig smet som formas snarare än rullas till bullar och läggs i långpanna. Pensla med kinesisk soja och grädda i ugn ca 10-15 min i 225 grader.
Ägget kan tillsättas för att smeten bättre ska ta ihop under gräddning, men kom då ihåg att anpassa de andra mängderna, annars blir smeten för lös.
