No need to knead.


Efter att ha läst så mycket fantastiskt om The New York times knådfria bröd av Jim Lahey, var jag bara tvungen att testa. Sagt och gjort, på fredagens kväll slet jag mig utan större möda från den franska thrillern Agathe contre Agathe och snörde ihop en lös liten plutt till deg. Jag tittade kritiskt  på den och fascinerades över vad en liten degklump kan åstadkomma, både gällande bröd och media.
Sjutton timmar senare hade plutten expanderat kraftigt och gjorde inte längre sitt namn rättvisa. Jag började kalla den seg glutenbobba. Snabb ihopvikning, vilket gjordes med degskrapa då degen var ohanterligt lös. Ett tips nu är att inte täcka degen med plastfolie som det står i vissa recept, beroende på var man läser, eftersom det kletar fast. Jag lät degen ligga på bakbordet en kvart övertäckt med en kökshandduk innan jag skyfflade över degen på en kraftigt mjölad handduk, och täckte sedan med en annan. Nu lät jag den jäsa två timmar. Ungefär en halvtimme innan gräddning värmde jag upp ugnen till 225 grader med en gjutjärnsgryta inuti (min var 23 cm i diameter vilket fungerade utmärkt). Grytan behöver inte oljas in på något vis, brödet kommer att lossna lätt som en plätt på egen hand efter gräddning. Ploppa ner den färdigjästa degen när grytan blivit riktigt stekhet och lägg på locket. Grädda så 30 minuter innan du lyfter av locket och låter det bildas en härligt gyllenbrun skorpa på brödet. För mig tog det ganska precis en kvart, men det varierar från ugn till ugn. Använd ögonen och lås dig inte vid tider så brukar det gå vägen. Svalna brödet på galler.

Utan tvekan var det här brödet alla tiders. Skorpan var en fröjd att se och tugga på, liksom innandömet med alla hål. Nästa gång tror jag att jag ska prova använda surdeg istället för jäst och kanske ta ett grövre mjöl, bara för att experimentera. För det här ska bakas fler gånger, det är jag säker på.



New York times no-knead bread

7 dl vetemjöl
1 1/4 tsk salt
3,5 dl vatten
1 tsk färsk jäst (0,25 tsk torr)



För någon vecka sedan bakade jag Rågarnold här hemma, men det gick åt så snabbt att jag aldrig hann fota av det. Gott var det iallafall, men även den degen var knepigt lös, så jag rekommenderar att man bakar den i form.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0