Vildjäst
Igår kväll fick jag något av ett tristess-ryck, så jag gick ut och plockade fram fotbollen för första gången på året. När jag av ovana blivit för trött i lårmusklerna greppade jag istället cykelstyret och trampade runt en sväng i vår lugna by. Fåglarna kvittrade som galningar, och särskilt trevligt blev det när koltrastens vackra melodi kom svepande från skogen. Det får mig att tänka på ljumma sommarkvällar. Väl hemma igen hade jag fortfarande lite rastlöshet kvar, och det resulterade i vad vi skådar nedan. Min allra första vildjäst-to-be!
Första dagen
Än så länge har det inte hänt så mycket däri, men jag väntar spänt på alkoholdoften, bubblandet, skummandet och pysandet.
Jag blandade vildjästen så här:
ca 120 g ekologiska aprikoser
250 g ljummet vatten (40 grader ungefär)
50 g sirap
25 g råsocker
Det är så trevligt med mystiska burkar som återfinns lite varstans i huset. På räcket i värme från luftvärmepumpen står den här nykomlingen och gonar sig. I kylen står min trogna rågsurdeg. Ovanpå kylskåpet står en blandning av 1,5 msk Alpro naturell soygurt och 0.5 liter sojamjölk som förhoppningsvis ska ta ihop till en god yoghurt inom en snar framtid. Bredvid espressomaskinen står den största glasburken av dem alla, men den befattar jag mig inte alls med. Det är mammas kefirvatten. Man blandar kefirsvampar med vatten, torkad frukt, en citronskiva och lite socker, låter det stå några dagar, silar den och dricker. De säger att den smakar som en blandning mellan enbärs- och svagdricka, men själv tycker jag att den smakar mest äckligt.
Jag blandade vildjästen så här:
ca 120 g ekologiska aprikoser
250 g ljummet vatten (40 grader ungefär)
50 g sirap
25 g råsocker
Det är så trevligt med mystiska burkar som återfinns lite varstans i huset. På räcket i värme från luftvärmepumpen står den här nykomlingen och gonar sig. I kylen står min trogna rågsurdeg. Ovanpå kylskåpet står en blandning av 1,5 msk Alpro naturell soygurt och 0.5 liter sojamjölk som förhoppningsvis ska ta ihop till en god yoghurt inom en snar framtid. Bredvid espressomaskinen står den största glasburken av dem alla, men den befattar jag mig inte alls med. Det är mammas kefirvatten. Man blandar kefirsvampar med vatten, torkad frukt, en citronskiva och lite socker, låter det stå några dagar, silar den och dricker. De säger att den smakar som en blandning mellan enbärs- och svagdricka, men själv tycker jag att den smakar mest äckligt.
Kommentarer
Trackback
