Surdegen

Igår morse kände jag att vildjästen var klar, så då silade jag av aprikoserna och satte in den i kylen. Där ska den nu få bo ett tag framöver, och i gengäld för login låter vildjästen mig snylta av den lite då och då. Så det gjorde jag. Matade den bärnstensfärgade bebin på 20 gram med lite mjöl och lite vatten. Lät den sova på ett ställe som är lagom varmt för de små liven. Allt för att den skulle ha det bra.
Och de växer ju så snabbt! I morse var bebin nästan dubbelt så stor och hade under natten utvecklat ett härligt bubblande interiör. Jag bubblar också lite när jag ser den, men inte på grund av jästorganismer utan snarare stolthet. Min allra första levain! Jag kallar honom Karl.


Karl börjar bli hungrig nu, så jag ska snart gå och mata honom igen. Han har en väldig aptit. För att han inte ska känna sig så ensam i barnkammarn har jag satt igång en vetesur också. Den är lite av en hybrid fortfarande, för jag matar den med lite rågmjöl tillsammans med vetet för att ge den extra näring. Men snart ska det bli en fullblodssurdeg, bara den lyckas vinna min tillit. Jag har fått för mig att surdegar på vete har en tendens att vara bråkigare än dem på råg, men det återstår väl att se.