Baksten.

Det var en ren slump faktiskt. Mamma såg en annons i tidningen från det lokala gravstenshuggeriet, och jag tänkte att man alltid kunde skriva och fråga. Kanske, kanske kunde det gå. Så jag skickade iväg ett mail i morse och tänkte inte så mycket mer på saken.
Det visade sig att jag skulle få ett snabbt svar. Som följd ligger det nu en beställning i utkorgen på en 3 cm tjock baksten i granit. Trettio gånger fyrtio centimeter stor. Perfekt! Vad som tidigare varit min uppgivna "ja-den-som-ändå-hade-en-baksten"-suck håller på att bli verklighet, och jag dansar lyckligt i vårsolen som kommit på snabbvisit till vår ö. Men bara i smyg, då ingen ser. Taktkänsla har aldrig riktigt varit min starka sida.

Fortsatta dokumentationer om bakstenen kommer inom kort.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0