Surdegen

Förra helgen var det fars dag, och då skulle det ju passa utmärkt med lite nybakt bröd, tänkte jag, som av dålig framförhållning stod utan present. Det enda han sa var att det kändes ohult att kasta bort en massa deg (Det som jag kastar av surdegen vid matningarna för att den inte ska växa till ohanterlig storlek), men pappa är inte heller en komplimangens man. Då blev det iallafall Rostad Havre ur den eminenta boken Riddarbageriets bröd, och boyboy vilken härlig smak! Den smakar inte distinkt av havre, utan precis som det står i boken ger den bara en jordig, mustig smak till brödet. Provade också att grädda bröden med varmluftsfläkten igång och sänkte då temperaturen med ca 25 grader. Det funkade fint, och om det inte bara är jag som inbillar mig så reste sig bröden mer än vanligt och fick trevlig höjd. Hålen blev fortfarande inte bli så stora som jag hade önskat, men det bekymrade inte resten av familjen. Innandömet var segt men ändå luftigt, skorpan frasig tills efter en natt i plastpåse. Men det är ju nästan oundvikligt. Hann aldrig ta en bild av dessa, men det var nog lika bra. Jag testade att snitta bröden innan sista jäsningen, och det var för mig ingen hit. Snitten hamnade på sniskan och gjorde inget vidare imponerande intryck.

Så till denna helg, som ägnats åt hårdpluggning om ordklasserna. Det snurrar av reciproka, relativa och indefinita pronomen i skallen. Och så snurrar det bakningstermer. För min livliga surdeg visade sig livligare än någonsin igår, så jag passade på, valde ut första bästa recept där alla ingredienser fanns hemma och satte igång att baka. Denna gång blev Honey ur samma bok. Jag gjorde en limpa istället för två som det stod i receptet och sänkte temperaturen i ugnen en aning för att kompensera den extra volymen.Använde stektermometer och tror att den nådde 98 grader vid 25 minuter. Efter det fick den stå på eftervärme med ugnsluckan på glänt fem minuter för att bygga upp en knaprig skorpa, och det funkade! Kastade in några isbitar i början och släppte ut ångan efter fem minuter. Jag är fortfarende tveksam angående det här med att posta recept från bakböcker, för det känns som stöld. Därför tipsar jag bara om att köpa Riddarbageriets bröd, eller, som jag gjorde, låna den på biblioteket. Den är absolut värd det.


(Ber om ursäkt för de urklippta bilderna, men bakgrunden var så plåttrig och ful att jag inte stod ut med den. Jag fotade sent igår kväll, så mina sinnen var inte helt vässade, om ni förstår)