Dinkelbröd
I morse klockan sju verkade fördegen vara fit for fight, så jag tillsatte resterande ingredienser och hälsade sömniga armmuskler godmorgon med en tjuguminuters-knådning. Vår familj innehar ingen köksmaskin, så det som knådas, det knådas för hand. Det gillar jag. Att baka utan att knåda vore som att vinna en fotbollsmatch när man själv bara suttit på bänken. Man har vinsten, men man kan inte riktigt känna att man gjort sig förtjänt den. Alltså: om man sliter för något känns det mycket bättre sedan. Och brödet smakar ännu lite bättre, bara för att man minns sina darrande armar och svetten som rann.
Receptet jag använde den här gången kommer från Jan Hedhs bok "Bröd", men jag minskade mjölmängden och tillsatte vatten, då degklumpen började kännas hård redan efter halva mängden vetemjöl. istället blev min deg snäppet på för lös, och limporna hade svårt att hålla både form och höjd i ugnen. Men enligt min filosofi är degen hellre för lös än fast, och har man tur kan det resultera i fina stora hål som gör bröden tämligen aptitretande att se på. Det här brödet hade inget vidare bra förutsättningar då dinkelmjöl oftast och mest producerar småporiga bröd. Den lösa degen skänkte dock luftig- och saftighet åt interiören, som balanserade fint mot den kraftiga skorpan. Om man äter brödet som det är kan man antyda brända och nästan bittra toner i smaken; det är karaktäristiskt för dinkelmjölet. Brer man däremot smör på blir upplevelsen annorlunda. Smakerna förenas på ett annat sätt, mildras men utan att förlora sin styrka. Motsägelsefullt? Naturligtvis.
Receptet jag använde den här gången kommer från Jan Hedhs bok "Bröd", men jag minskade mjölmängden och tillsatte vatten, då degklumpen började kännas hård redan efter halva mängden vetemjöl. istället blev min deg snäppet på för lös, och limporna hade svårt att hålla både form och höjd i ugnen. Men enligt min filosofi är degen hellre för lös än fast, och har man tur kan det resultera i fina stora hål som gör bröden tämligen aptitretande att se på. Det här brödet hade inget vidare bra förutsättningar då dinkelmjöl oftast och mest producerar småporiga bröd. Den lösa degen skänkte dock luftig- och saftighet åt interiören, som balanserade fint mot den kraftiga skorpan. Om man äter brödet som det är kan man antyda brända och nästan bittra toner i smaken; det är karaktäristiskt för dinkelmjölet. Brer man däremot smör på blir upplevelsen annorlunda. Smakerna förenas på ett annat sätt, mildras men utan att förlora sin styrka. Motsägelsefullt? Naturligtvis.
Kommentarer
Trackback
